Mysteriet med Buasjukan, staden som fick Tourettes och den explosionsartade ökningen av neurospykiat

Skrivet av Gunilla Gerland, delat på Facebook 2014: https://www.facebook.com/notes/gunilla-gerland/mysteriet-med-buasjukan-staden-som-fick-tourettes-och-den-explosionsartade-%C3%B6knin/665053430196484/

Mysteriet med Buasjukan, staden som fick Tourettes och den explosionsartade ökningen av neurospykiatriska diagnoser

21 april 2014 kl. 18:03

Kan Grupp A-streptokocken vara boven i dramat?

I början av åttiotalet spreds en sjukdom som började på Buaskolan och som gjorde att ett antal personer, flest barn och flest tjejer drabbadades av ont i höften och fick gå på kryckor. Smittan spreds till flera orter, dels i närområdet såsom Borås, men också till Ockelbo. Det diskuterades då om närheten till kärnkraftverket kunde ha något med i spelet (någon slags miljöpåverkan) eller om det kunde vara något okänt virus.

I december 2013 sände radions P4 en dokumentär om just Buasjukan. (Du kan höra den här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/299544?programid=3103&playepisode=299544 )

I programmet intervjuas både personer som drabbades och andra som var inblandade i fallen vid tiden. Kristina Berg Kelly heter den barnläkare som reagerar och menar att det var någon sorts masshysteri och panik. Vad man förstår av dokumentären träffade hon inga patienter utan "satte sig in i sjukdomen genom att läsa det som skrevs". "Ungdomar från andra orter som råkade träffa ungdomar som hade Buasjukan på diskotek drabbades också av den här sjukan" säger hon som exempel på hur "hysterin" spreds. I radiodokumentären anför hon som bevis för detta att man i Mölndal valde att låta barnen stanna hemma från skolan istället för att gå till skolan med kryckor och därför "försvann den psykologiska smittan", säger Kelly. Det är ju ett intressant uttalande från en läkare som nog borde inse att om det handlade om en fysisk smitta torde den också ha hejdats av att man lät barnen stanna hemma från skolan!

En klok och sansad röst i programmet utgörs av den läkare som tillsattes för att utreda detta – Christer Allenmark, då ortoped, nu chefsläkare på Hallands sjukhus. Allenmark pekar på att det alls inte var enbart flickor som drabbades och inte heller bara ungdomar. 85 % var flickor, säger Allenmark och inte heller var det bara tonåringar, 60% av de drabbade var i tonåren, men 40% var inte i tonåren berättar Allenmark. Slutsatsen, säger Allenmark är att det började som en infektionssjukdom, men tillägger att det kan ha varit psykologiska faktorer som bidrog till spridningen. Naturligtvis kan man tycka att man inte helt kan avfärda psykologisk spridning, men å andra sidan finns det inte mycket som talar för en sådan heller. Klokt nog konkluderar han "vad är mest ovanligt? En virusinfektion med de här symtomen eller en masshysteri med de här symtomen?" och landar i att en masshysteri nog måste ses som mer osannolikt.

Psykologiargumentet

"Varför var det flickor, enbart flickor?" säger Tomas Jakobsson i dokumentären. Jakobsson var vid tiden skolsjuksköterska på en av de drabbade skolorna. Just "flickargumentet" används ofta i sammanhang där man vill anföra "masshysteri" eller "konversionssyndrom" som är den moderna diagnos som anses vanligare hos flickor än hos pojkar (källa: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18310789).

Det är uppenbart att människan ofta tar till "psykologiargumentet" när man inte känner till de biologiska mekanismerna. Vi har sett det om och om igen. Magsår skulle bero på "stress" (men visade sig vara en bakterie), autism skulle bero på oförmögna mammors bristande omvårdnad (men visade sig vara multifaktoriellt, biologiskt och ibland rent genetiskt), och så vidare.

Låt oss titta på "bevisen för" att det skulle vara ett somatoformt tillstånd (som konversionssyndrom), dvs "hysteri":

1. Smittan upphörde när barnen fick stanna hemma. Detta gäller som sagt naturligtvis också fysisk smitta.

2.  Smittan varade bara en kort tid och upphörde sedan "mystiskt". Faktum är att den varade fem månader, från oktober 1982 till mars 1983. Det är precis den svenska infektionssäsongen. (Och på en sidonot: Utbrott av reumatisk feber har varat i olika tidsrymder, för att bara nämna ett par exempel: i Tennessee, USA i 18 månader 1987-1988 samt hösten 1940 till våren 1941 i cirka 5-6 månader i McLean County, USA. Mer om just reumatisk feber alldeles strax).
   

3. Det drabbade flest tonårsflickor. Det var inte bara flickor, även om flickor var överrepresenterade.

En annan förklaring?

Finns det då någon annan rimlig(are) förklaring? Ja, menar jag. Vad kan drabba mest tonårsflickor? Vad kan vara en kort tid (företrädesvis under vintern)? Vad förekommer oftast som enstaka sjukdomsfall men kan bryta ut i epidemier? Vad kan orsaka just smärta i leder?

Reumatisk feber är en sjukdom som orsakas av Grupp A-streptokocker. Reumatisk feber var vanligare förekommande i vår del av världen tidigare och forskare menar idag att just de stammar av streptokocken som orsakar reumatisk feber tycks ha blivit mindre vanliga. Streptokocken finns i en mängd olika stammar och olika stammar kan orsaka olika symtombild och olika autoimmuna reaktioner (referens: http://cid.oxfordjournals.org/content/42/4/448.full ).

Reumatisk feber drabbar dessutom flickor oftare än pojkar, och just flickor i åldern fem till 15 år. Sjukdomen beror på immunresponsen på streptokockinfektionen (alltså inte primärt på infektionen i sig) och man anser att runt 3–6 % av befolkningen är sårbara för att drabbas. Men vid epidemier måste denna sårbarhet vara åsidosatt eftersom många fler drabbas, den enda rimliga förklaringen är att det vid dessa tillfällen är en särskilt aggressiv stam av streptokocken som härjar. För tydlighetens skull kan det vara värt att nämna att vi känner till att grupp-A streptokocker, trots att de oftast bara ger upphov till halsfluss och andra ofarliga tillstånd, kan vara mycket aggressiva. Exempelvis den som media så finstämt kallat "köttätande mördarbakterie" (som i denna artikel www.sydsvenskan.se/sverige/aggressiva-streptokocker-bakom-sju-dodsfall-i-skane/) .

Så: Reumatisk feber är alltså en grupp A-streptokock utlöst immunrespons, som kan drabba hjärta, leder och nervsystem.

Streptokocken – en överlevare

Att Grupp-A streptokocken ändrar karaktär är känt genom historien, exempelvis var scharlakansfeber mycket vanligare förr, men ovanligt idag – vi hade till och med pandemier av sharlakansfeber mellan 1820 och 1880 i Europa. Rockefeller University i USA har en samling av streptokockstammar (The Lancefield collection of streptococcal strains – www.rockefeller.edu/vaf/lanceindex.php ) och man har identifierat runt 6000 stycken. Vissa av dem har dött ut men det är väl känt streptokocken muterar och bildar nya stammar.

Mekanismen för dessa immunresponser tros vara så kallad molekylär imitation – det vill säga att streptokocken, för att undgå immunförsvaret, sätter en molekyl på sin cellvägg som gör att den liknar kroppens egna celler (referens: www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3046187/). När sedan immunförsvaret upptäcker att det finns en infektion och börjar bekämpa denna, så angriper kroppen också de egna cellerna i tron att det är en infektion som ska bekämpas. Vilka molekyler streptokocken kommit att härma avgör var attacken sker, vilka symtom som uppstår. Det kan vara ofarligt, så som vid streptokockutlöst psoriasis (där det då handlar om huden naturligtvis), men också allvarliga tillstånd som att hjärtat angrips. Ett annat tillstånd med samma bakomliggande mekanism, är PANDAS (www.pandasinfo.se) där man kunnat se att patienter bildat antikroppar mot egna receptorer i hjärnan. PANDAS betraktas som en autoimmun encefalit (inflammation i hjärnan) och kan ge upphov till en mängd olika psykiatriska symtom, tillsammans med symtom från leder och muskler. Kan vi tänka oss att vid Buasjukan så drabbades man av en streptokockstam som väldigt specifikt imiterade molekyler som finns i höftleden?

Könskillnader

Sjukdomarna Reumatisk feber och Sydenhams korea (som ibland kallats "danssjuka" pga de ofrivilliga rörelser som uppstår) är mycket nära besläktade (och förekommer ibland tillsammans), båda immunresponser på Grupp-A streptokocker. Både Reumatisk feber och Sydenhams korea drabbar flest flickor (unegfär dubbelt så många flickor) medan PANDAS inte ännu är väl studerat vad gäller förekomst och skillnader mellan kön så är intrycket att det är något vanligare hos pojkar, eller möjligen lika vanligt hos pojkar och flickor. Vid Sydenhams korea känner vi dock till att det finns en faktor som kan spela in särskilt för flickor och kvinnor, nämligen hormoner – detta eftersom sjukdomen kan utlösas av p-piller och om man haft det som barn löper man större risk att återinsjukna under en graviditet senare i livet. Det är därför inte helt orimligt att tänka sig att vissa streptokockutlösta immunresponser drabbar tonårsflickor i högre grad.

Dock måste i sammanhanget nämnas att PANDAS som en variant av Sydenhams korea varit känt länge (det vill säga, med allvarlig psykiatrisk symtombild). Det är väl beskrivet i medicinsk litteratur under åren mellan sent 1880-tal och tidigt 1920-tal. Då kallades det ofta Chorea Insaniens eller Choreatic Psychosis. Idag måste vi nog betrakta immunresponserna på Grupp-A streptokocker som sjukdomar under samma paraply, med en mängd olika  manifestationer.

Det verkar sannolikt att det handlat om immunrespons på infektion också i "Staden som fick Tourettes" som dokumentären kallades som sändes på TV 4 under 2013 (du kan se dokumentären här http://www.youtube.com/watch?v=4jl6utBdyFc), där man också försökt påstå att det handlar om konversionssyndrom ("hysteri"). Att man tenderar att dra till med hysteribegreppet när det gäller just flickor och kvinnor har naturligtvis djupa Freudianska rötter och handlar i botten om en kvinnosyn som utgår från att kvinnor är labila, emotionella och mer lättpåverkade än män – kvinnan sågs länge, länge som en "misslyckad man". Visst vet vi väl bättre än så idag? Tankegodset lever dock kvar. I Staden Le Roy i New York state drabbades alltså en mängd tonårsflickor (men också några pojkar och några vuxna kvinnor) av våldsamma tics, även där diskuterades möjliga miljöfaktorer innan man tyckte sig "veta" att det var fråga om hysteri. Om detta har jag skrivit i en annan text, på engelska, som finns här (länk: https://www.facebook.com/notes/gunilla-gerland/on-pandas-the-leroy-controversy-and-false-dichotomies/543976045637557 ). I den texten lodar jag djupare i kontroversen kring "psykologisk trauma" kontra "biologisk sjukdom".

Gemensamt för såväl Buasjukan som Le-Roy-fallen och många PANDAS-fall är att "alla" prover kommer tillbaka normala, det vill säga negativa. Till slut när man testat för att allt man kan komma på så drar man därför slutsatsen att det är något slags "masspsykos" eller "hysteri". Jag upphör aldrig att fascineras av den hybris som tycks drabba vissa experter som menar sig vara tvärsäkra på att patienterna ifråga inte är sjuka "på riktigt", och den bristande nyfikenhet på det vi ännu inte vet. Hur kan man föreställa sig att vi nu vet allt som går att veta, om alla sjukdomar?

Nu kan jag inte veta det säkert, men jag misstänker att man inte kontrollerade med blodprov om antikroppar mot streptokocker var förhöjda på ett sådant sätt att man kunde dra slutsatser om eventuella genomgångna streptokockinfektioner kunde ha utlöst symtomen. Kanske gjordes det verkligen – och i så fall är jag ju helt fel ute med denna text – men jag misstänker att det faktiskt aldrig undersöktes. På samma sätt som det sällan undersöks när ett barn med PANDAS kommer till barnpsykiatrin med symtom som regression, psykosliknande symtom, tvång, tics och kanske svår separationsångest.

... och funderingar om vad det är vi ser nu?

Att PANDAS – som kan betraktas som Sydenhams korea, minus den allvarliga korean – plötsligt tycks vanligt  kan bero på att vi nu känner igen det bättre (nåja "känner igen"kan diskuteras; fortfarande är tillståndet ganska okänt och patienterna tenderar att få andra psykiatriska diagnoser). Vi kan också tänka oss att utrotandet av streptokockstammar som ger Sydenhams korea och reumatisk feber med sin typiska presentation av symtom gynnat bildandet av och överlevnaden för stammar som inte är fullt så typiska och istället ger en mer psykiatrisk symtombild. Kanske kan andra infektioner än streptokocker också ge upphov liknande immunresponssjukdomar, exempelvis är det vanligt att en autoimmun encefalit som kallas anti-nmdar ofta börjar med influensaliknande symtom. Men med tanke på streptokockens kända och potentiella "elakhet" så håller jag ändå mycket på att den ofta är inblandad.

Idag ser det ut som om PANDAS ökar – kanske är det bara en växande insikt om att tillståndet finns, här i Sverige bland annat med hjälp av en artikel i Läkartidningen i oktober 2013 (den finns här http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2013/10/Misstank-PANDAS-hos-barn-med-akuta-neuropsykiatriska-symtom/), som gör att man nu ser det. Men kanske ökar det verkligen. I ljuset av streptokockens förmåga att mutera till varianter som ger olika symtombilder och i ljuset av att autoimmuna sjukdomar ökar i samhället i stort förefaller det inte osannolikt. I Föreningen SANE (www.panspandas.se) som organiserar familjer som drabbats av tillståndet ser man att många fått felaktiga diagnoser som adhd och autismliknande tillstånd. Dessvärre är det så att när man väl fått en sådan diagnos kommer ofta tillstötande symtom att förklaras utifrån den diagnosen och inte utredas vidare. Kanske är det så att streptokocken ligger bakom en del av den ökning av neuropsykiatriska diagnoser vi ser idag? En svindlande tanke!

----------------------------------

( För mer information om PANDAS, se gärna denna korta informationsfilm www.youtube.com/watch?v=MXG0dtdSLkY )